Kor behöver inte vara stora. Det anser Monica Andersson som satsat på den irländska korasen Dexter. En ras som bara mäter en meter i mankhöjd och klarar sig bra på den mat som finns i naturbeteshagar.
– Vi ville ha tåliga kor och har skaffat dem för att hålla markerna öppna. Sen är det inte en nackdel att rasen ger ett välsmakande kött, säger Monica Andersson i Kallboda.
Valet stod mellan fjällkor och Dexter. Det blev Dexter för Rikard och Monica Andersson. Det är en av världens minsta nötkreatursraser. Som vuxna väger djuren runt 300 kilo. Rasen är mycket omtyckt som kombinerad mjölk- och köttras och känd för att ha lätta kalvningar.
Dexter-flocken i Kallboda består just nu av elva djur, fem fullvuxna, fyra ettåringar och två kalvar. Dagen för detta besök har den lilla flocken lagt beslag på familjen Anderssons fikaplats vid båthuset invid Kallbodafjärden. Havsfläktarna blåser bort envisa bromsar och flugor.
– Dexterkor är smarta, men lite reserverade, berättar Monica.
Asklöv ger närkontakt
Vi får närkontakt med hjälp av en kvist med frodiga askblad. Men ganska snabbt söker sig flocken vidare längs vattenbrynet. Den har sammantaget tillgång till drygt 33 ha bete i flera olika naturtyper: strandängar, naturbetesmarker, vallar (bete efter höskörd) och skogsmark. På samma marker betar gårdens gutefår, i nuläget 20 tackor.
Sammantaget bidrar familjen Andersson till att hålla 33 hektar marker öppna, inte bara på egen mark utan också hos grannar i Kallboda, Kallvik och i Svartbäck. Det rör sig om en småskalig hävd av öppna marker.
– Vi flyttade ut 2015 och har successivt ökat ytorna vi slår och betar. Det börjar nästan se ut som det gjorde när jag var barn.
Många utmaningar
Monica är uppvuxen i Kallboda och har nu återvänt till sina rötter. Maken Rikard är, med Monicas ord, ”bondunge” från Nuttö och duktig med såväl djur som maskiner och byggenskap. En viktig förutsättning för att klara alla de utmaningar det innebär att sköta djur och bruka de små åkertegar som finns på Gräsön. Moderna traktorer är för stora. Det går inte att komma in med en balpress överallt (för att pressa och plasta in gräs till ensilage).
– Därför blir det en del manuellt arbete, konstaterar Monica.
Rikard jobbar enligt Monica på att utveckla alternativa lösningar.
Både Rikard och Monica har andra jobb vid sidan av jordbruket. Det går inte att leva på, trots EU-bidrag för att hålla markerna öppna.
– Bidragen gör det ändå möjligt att hålla på, även om de är krångliga att söka. Vi kom i gång tack vare Gräsöfonden och jag vill verkligen tipsa andra om att ta den här chansen!
Familjen Andersson bidrar idag till att hålla 33 ha mark öppen på Gräsön. Det är inte fy skam!
Landytan på Gräsön är sammanlagt 9 300 ha, varav runt 80 procent är skog och hällmarker. Det ger cirka 1 860 ha öppen mark på ön. Närmare två procent av detta hålls alltså öppet runt Kallboda, Kallvik och Svartbäck. Tack säger Gräsöfonden!
